– Jag förstår inte varför man måste vara arg eller hata någonting som inte på något sätt tar bort någonting från någon, säger kommunikatören Cecilia Strömman.
Strömman har vuxit upp i ett tvåspråkigt hem och just tvåspråkigheten har hon funderat mycket på. Släkten kommer från Replot och Koskenkorva – nära, men ändå långt ifrån.
– Det är ganska olika världar. Jag har vuxit upp i Vasa och det är väldigt tvåspråkigt. Vi har alltid talat två språk hemma. Många av mina vänner talar finska, svenska, både och, sikin sokin, ihan miten vain, kaikki käy.
För Cecilia Strömman ser bara positiva aspekter med flerspråkigheten.
– Hur många vänskaper skulle jag inte ha gått miste om, hur många böcker skulle jag inte ha läst, hur många vitsar skulle jag inte har förstått? Det är så mycket som kommer till, och det tar inte bort någonting.
Språk leder till förståelse
Enligt Strömman kanske man inte nödvändigtvis inser hur stor nytta det är att kunna flera olika språk när man är ung.
– Kun puhutaan ”pakkoruotsista” ja ollaan sitä vastaan, kyllä minä sen tavallaan ymmärrän. Mutta toisaalta, jos minua ei olisi pakotettu lukemaan jotain fysiikkaa, niin en minä olisi sitä tehnyt. Vaikka ei olisi sitten intohimoinen, niin kuitenkin jotain pystyy asiasta sanomaan, keskustelemaan, ymmärtämään toista ihmistä paremmin.
Strömman tror inte att fördomar för med sig någonting gott, utan snarare till att man inte förstår varandra.
– Mitä se oikeasti antaa? Sinähän opit tuntemaan sen ihmisen ja ymmärtämään sitä vasta siinä vaiheessa kun sinä puhut sille. Jos sinulla on ennakkoluulo se voi aiheuttaa sen, että sinä et ikinä käy sitä keskustelua, etkä ikinä opi tuntemaan sitä ihmistä kunnolla.